Javisst är vi uppe tidigt... men det gör ingenting...

Igår somnade han själv vid 22-tiden i spjälsängen med hjälp av lite skakningar (har vyssan lull fötter på spjälsängen)...

Han klarade att "sova över" kramperna och magknipen och vaknade för att äta strax efter klockan tolv. Sen har jag lyckats få honom att somna om i sängen!!

Jag har väl inte sovit så bra ändå, för då är jag upp när han ger ifrån sig ljud för att kolla om han sover eller inte...

Det känns kanske som att det äntligen är på väg att vända, om än det är långt ifrån bra   

Ikväll ska Mange vara ensam med Sixten i ca 2 timmar, jag ska till jobbet och vara med på 130-års fest (en som har fyllt 50, och två som har fyllt 40)

  (men det blir inga starka drycker för min del)

Det kommer att kännas konstigt för mig, men skönt att komma iväg en stund